Hon berättar också om Joel Ahlström som 1916 köpte häst och vagn och med ekipaget, en så kallad istvostjik, fick jobbet som postförare mellan staden och Kovjoki station, om skandalen när pastor Pekka Cederberg lämnade statskyrkan och blev ledare för friförsamlingen i Missionshuset, och om Wiks hotell som i början av 50-talet förvandlades till ett modernt affärshus med stora skyltfönster där folk fick begapa nymodigheter som nylontyger, pumps med stilettklackar, eldrivna tvättmaskiner och tv-apparater som ibland visade svartvita levande bilder.

Ett kapitel i boken handlar om händelser i trakten under 1900-talets många krigsår. Läsaren förs till 1915, då rysk militär anlände till Nykarleby och soldaterna två år senare var fler än stadsborna, genom vinterkriget med övningsskolan Normen som krigssjukhus, och vidare till fortsättningskrigets sista år, när det varje söndag hölls hjältebegravningar i Nykarleby och grannkommunerna.